It´s not about finding yourself, create yourself!

Idag har jag spenderat förmiddagen till något av det roligaste jag vet. Spontan kreativitet! I liten skala förvisso, men ändå. Mina fina John Bauertavlor har fått sig ett ansiktslyft genom ommålade ramar. Det tog ungefär 1 timme inklusive torktid. Ingen tid alls alltså. Ändå har de stått orörda och gömda i en plastpåse ända sedan i somras pga. tidsbrist. Eller energibrist, var det ja.

Men! Nu ska de minsan få komma upp på väggen där alla kan se dom!

Sen har jag ju faktiskt tvättat också och byggt på den ENORMA högen av ovikt/ostryken tvätt som ligger och väntar. Den som jag egentligen skulle ha tagit tag i idag. Men omprioriteringar var det! Högen lär ju knappast gå någonstans.

Nu blir det föreläsning och ikväll tentafest!

Don’t run in the house!

Vart tar tiden vägen?

Jag tyckte veckan började nyss?
Och ändå är den nästan slut.

Can we pretend that….

Det är en riktigt grå och sliten onsdag utanför fönstret idag. Inte jättemotiverande. Jag tror inte min kropp har hunnit fatta att det är vinter än. Undrar om den någonsin kommer fatta det? Det var oerhört svårt att dra sig upp ur sängen imorse, tror vi snoozade i nästan en timme. Stackars O fick springa i sig frullen för att hinna iväg i tid. Så går det när man är slö! Själv har jag en stund till innan jag måste ta mig an 15 min iskall och blöt cykeltur upp till campus. Blä!

För att mota bort den värsta deppen kör jag med tända ljus, litervis kamomillte och största tröjan i soffan. En ganska trevlig start på dagen ändå. Resten av dagen blir väl inte fy skam den heller antar jag. Introduktion i nya kursen, vilket ska bli himla roligt. Sen lunchdate med O, till gymmet och köra lite bröst och ikväll blir det mys hemma hos nyfunna favoriterna Zerina, Ida och Rebecka.

Kanske är synd att klaga på lite regn…

Kära tisdag

Tisdagar är inte precis kända för att vara några vidare bra dagar. Iaf inte i min bok. Men idag är ett undantag minsan!

Hade externredovisningstenta i morse. 4,5 timmar koncentrerat räknande tröttar ut vilket huvud som helst. Men det gick bra och jag hade goaste känslan i magen när jag gick därifrån.

Jag har även gjort come back på gymmet idag! Visst har jag tränat lite sporadiska pass här och där, nåt i veckan minst. Men idag, idag gav jag mig in i grabbhörnan igen! Kära hantlar, vi möts igen. Som jag har saknat er. Välkommen träningsvärk!

Och ikväll trotsar jag och Oscar Svenssonlagarna och käkar tacos. På en tisdag! Det ni!

3 bra saker med en mycket bra tisdag.

Who stole my soul?

Jag pratar ofta om tid. Om hur mycket jag önskar att jag hade mer utav den. Fler timmar så jag hade tid att göra allt det där jag vill, men aldrig hinner. Tid att fika, tid att träna. Tid att måla klart listerna i köket och sätta upp tavlorna i vardagsrummet. Tid att ta en promenad med min karl och ringa min mormor. Mera tid helt enkelt.

På senare dar har jag dock insett att jag har sett på saken på helt fel sätt. Det är inte tiden som fattas mig, den finns ju oftast där. Det är energin. Orken att göra någonting av den tid som är kvar efter att man gjort allt det som man måste. Allt det som man egentligen aldrig blir klar med.

När blev det så? När blev jag så trött och sliten och kraftlös att jag faller handlöst ner i soffan om kvällen och inte tar mig upp igen förän det är dags att flytta sig till sängen? Jag vill inte ha det så. Det är inte på det sättet jag vill leva mitt liv. Jag vill ha energi kvar till de roliga sakerna. Till det som gör mig till mig.

En omprioritering är på sin plats.

 

Accepted

Jag kom in!

Glädjerus i skrivande stund. Stolt, lättad, nervös och förväntansfull sitter jag här och stirrar på ett litet ord på en skärm som betyder så himla mycket för mig just nu. Antagen. Det står Antagen. Och detta lilla ord fixerade, på en sekund, mitt ganska skakiga roder på en fast kurs mot ett mål någonstans där framme. Nu kör jag rakt ett tag. Så jävla skönt.

Och Mea kom in. Fina, duktiga Mea. GRYMT!

Civilekonom. Låter helt okej i mina öron.

Puss

My man and me

Jag vill aldrig någonsin mer glömma bort hur lyckligt lottad jag är. Vilken enorm tur jag har haft, som hittat det jag har. Tacksam tacksam tacksam. Det är vad jag är.

At the end of the rainbow

SEMESTER!

Jag känner mig mycket nöjd med tillvaron just nu.

Imorgon blir det Jönnet.

Ja.

A bump in the road

Det sämsta med att vara jag just nu är att jag har sabbat min mobil.

JAG!? Jag tar ju aldrig sönder nåt. Tappar aldrig bort nåt. Tar alltid hand om grejer lite pedantiskt sådär. Mm, tills nu. Jag rekommenderar inte att sätta knät rakt i displayen iallafall. Den slutar liksom fungera då har jag märkt. Jag kan fortfarande ringa samtal och ta emot samtal med den och så. Är bara det att jag inte seeeeer någonting. Suger.

Sen har jag ju pajat min fot också och får ingen tid på vårdcentralen, men telefonen känns fan som en större smäll alltså…

Välmåendetoppen

Bästaste niceaste helgen på länge. Anledningar? Här kommer 10 i topp:

1. Så många sjukt bra människor på samma ställe. Lyx!
   
2. Vädret! Halleluja-moment.
3. Färskpotatis till alla måltider.
4. Bikinibränna.
5. Ont om plats i sängen. Sova ensam suger.
6. Årets första glass.
7. Korsord i hammocken.
8. Jordgubbar.
9. Framtidsplaner.
10. Total ledighet.

Nu är det en endaste vecka kvar till semestern och jag längtar, längtar, längtar!

Tack för finaste midsommarafton kära vänner.